Ordlista
för boksamlare, samt något om upplagor och tryckningar
Bibliofil - Bokvän, bokälskare, boksamlare.
Bibliomani - En sjuklig besatthet av böcker. En
biblioman kan både stjäla och mörda för att komma åt böcker men oftast yttrar
sig galenskapen i ett maniskt samlande där bokens införlivande i samlingen är
det enda viktiga. Bokhistorien känner många exempel på grava bibliomaner; ett
är teologen Johann Tinius (1764-1846) som blev
massmördare för att skaffa pengar till sina bokinköp.
Bibilotaf - En boksamlare som inte lånar ut sina
böcker, en bokbegravare.
Blankt blad - Tomt blad som tillhör tryckarket.
Bästa upplaga - Den bästa upplagan i motsats till
exempelvis den första, den auktoriserade eller den senaste.
Eftersättsblad - De blad som i en bunden bok förenar
den bakre pärmen och inlagan.
Första svenska upplaga - Första upplagan i Sverige av en bok
som tidigare utkommit utomlands.
Försättsblad - De blad som i en bunden bok förenar
den främre pärmen och inlagan.
Klotband - Även helklotband, ett bokband helt i
klotmaterial. Från engelskan cloth "tyg",
liksom också - före vikingatiden - tygnamnet kläde; inom bokbinderiet benämning
på en väv av linne eller bomull till bokband. Ett halvklotband är ett band med
såväl rygg som hörn i klot. Ett klotryggsband är ett band med enbart klotrygg.
Knappologi - Pedantisk systematisering av värdelösa
fakta
Omslag - Man talar om främre omslag, bakre
omslag, skyddsomslag , gråpappersomslag, tryckta
omslag o.s.v. Omslagen har för samlare och forskare blivit allt viktigare. Dels
kan de rymma intressant information, dels blir boken tydligare som
representativ för sin tid med bevarade omslag.
Pseudonym - Antaget eller påhittat författarnamn.
Ex: Sivar Ahlrud, Ernst Ahlgren, Bo Balderson.
Förkortas pseud.
Skick, kondition - Eftersom bokens skick är av stor vikt
för samlaren används en uppsjö benämningar. Några exempel: som ny, nyskick,
fint ex, gott antikvariskt skick (om skicket inte anges förutsätts detta
skick), acceptabelt, hyggligt, dåligt, läsex,
arbetsexemplar. För bokens yttre finns bl.a. följande beskrivningar:
ouppskuren, fräsch, blekt, något nött, medfaren, sliten, naggad, snedläst,
vikt, ömtålig, skör, restaurerad, renoverad, reparerad, lagad, defekt, loss i
häftningen, inbindningsexemplar, lösbladssystem. För bokens inre finns t.ex.
dessa beskrivningar: ren, brunfläckad, lagerfläckad, varsamt tummad, tummad,
fläckad, tvättad, fuktfläckad, med fettfläckar, missfärgad, smutsad, solkig.
Titelblad - Blad som normalt innehåller uppgift om
författare, boktitel, förlag, tryckeri, tryckort, tryckår etc.
Upplaga, förstaupplaga,
originalupplaga, variantupplaga -
En upplaga är alla de exemplar av en bok eller ett tryck som tryckts vid ett
och samma tillfälle. Första tryckningen är detsamma som första upplagan. En
förstaupplaga kan, om den är efterfrågad och tar slut, tryckas om men utan att
sättas om. Den benämns då andra tryckningen, andra tusendet etc. I offsettryck
används då samma plåtar. En av författaren omarbetad, reviderad eller utökad
upplaga benämns andra, tredje etc. upplagan, liksom en även efter en längre tid
omtryckt och omsatt bok. För samlare av förstaupplagor gäller således den
ursprungliga tryckningen.
Ordlistan ovan är i huvudsak
sammanställd Magnus Palm. Redigerat av Georg Lose och
Sigbjörn Ryö. Den hittas i
en utförligare version på Svenska
antikvariatföreningens hemsida.
Upplagor
och tryckningar
Egentligen är upplaga och
tryckning inte samma sak. En ny upplaga blir det först när man ändrar utgivare,
format eller text. En ny tryckning är när en upplaga av en bok tar slut och man
trycker den i en ny omgång. Problemet är att man vanligtvis kallar den nya
tryckningen för en ny upplaga. Ibland kom en bok om Kitty i flera upplagor
under ett år. Men egentligen är det bara flera tryckningar av den första
upplagan, trots att förlaget anger att det är nya upplagor. Men för enkelhetens
skull är det nog ändå bäst att hålla fast vi vad förlaget anger.