Tvillingarna - Mårten Sandén - 2005 - Rabén & Sjögren
Omslag
av Jonas Burman
|
Tvillingarna
Peter och Petra Petrini och deras kompis Lucy skall tillbringa en
sommarlovsvecka i Stockholm. De ska bo hos Lucys kusin Minoo vars föräldrar driver
pensionat Prinsessan på självaste Drottninggatan. Petra har lovat sina
föräldrar att inte ge sig i kast med några detektivarbeten. Men redan på
tåget råkar de möta personer som omedvetet leder dem rakt in i ett äventyr –
tavelkonservatorn Ralf Schiller från Schweiz och Miranda Udde som är
sekreterare för Gripenschiöldska stiftelsen. Tavlan med tvillingmotiv som
Ralf ska laga förstörs och alla spår pekar i en riktning. Tvillingarnas och
Lucys stockholmsvistelse blir inte riktigt så lugn som de hade förväntat sig.
Det finns plötsligt många frågor som den med utvecklat detektivsinne helt
enkelt inte kan motstå. Vem förstörde tavlan? Varför ville någon förstöra
tavlan? Vad är det för mystiska samtal som Ralf Schiller för med baron
Gripenschiöld? Boken
innehåller en delikat intrig utöver det man vanligen möter i barn- och
ungdomsdeckare. Steg för steg byggs historien upp på ett sätt som gör att man
blir mycket överraskad på slutet. Barndeckare saknar tyvärr ofta en intrig
med överraskningar, men Mårten Sandén kan skriva deckare och förefaller ta
barn på allvar. Tavelmysteriets lösning, som vi inte skall gå in närmare på
här, är i och för sig inte särskilt originell, utan förekommer i flera
böcker, bland annat i Sivar Ahlruds Tavelmysteriet från 1970. (Jag tror
absolut inte att författaren har plagierat Tavelmysteriet, utan en del av
gåtans lösning är helt enkelt något som förekommer ibland i deckare) Men i
kombination med bokens övriga delar bildar helheten en helgjuten svensk
barndeckare. Det
positiva intrycket beror mycket på de makalöst skildrade karaktärerna i en
stockholmsmiljö de flesta känner igen. Tvillingarna och Lucy skildras som
vanligt stilsäkert och relationen mellan Peter och Lucy löper som en röd tråd
genom boken vid sidan om detektivhistorien. Hur den utvecklas tänker jag inte
avslöja, men det finns särskilt en episod som är skildrad med en varm
överraskande humor som överträffar det mesta. Historien om Peter och Lucy
känns som en motvikt till all tarvlig ytlighet som idag sköljer över barn och
ungdomar via massmedia. De andra människorna på pensionatet och stiftelsen är
fantastiska. Genom stiftelsen får vi stifta bekantskap med en ibland
bortglömd socialgrupp i Sverige – resterna av gammal rik adel som nu kämpar
för sin överlevnad. Baron Gripenschiöld och Ralf Schiller skildras suveränt.
De färgstarka bikaraktärerna lyfter verkligen hela historien. Även
bokens miljöer är avgörande för bokens gedigna intryck. Äntligen får vi ännu
en gång läsa en barndeckare som utspelar sig i genuina stockholmsmiljöer,
vilka här skildras med kännarens detaljrikedom. Särskilt uppskattar jag
skildringen av pensionatet och miljöerna på Östermalm. Den magiska
storstadskänslan är också påtaglig. Någon kanske tycker att Sverige redan är
stockholmscentrerat, och det må väl så vara. Men det är trots allt inte
särskilt många barndeckare som utspelar sig i Stockholm nu för tiden. Annat
var det för några årtionden sedan då ungefär varannan bok om
Tvillingdetektiverna (Sivar Ahlrud) utspelade sig i huvudstaden. Mårten
Sandén har enligt egen utsago låtit sig inspireras av sina föregångare. Och
alla vänner av Sivar Ahlruds böcker bör läsa denna bok och le. Den som trodde
att Klas, Göran och Hubert mystiskt hade gått hädan vid 1980-talets början,
får här veta sanningen. För
att summera: Tvillingarna är en magnifik barndeckare som varmt rekommenderas
till alla åldrar. Jag har bara ett frågetecken – hur var det egentligen med
det avstängda vattnet och kaffebryggaren i huset på Östermalm? Jonny |