B. Wahlströms ungdomsböcker
Varför tyckte inte även bibliotekstanterna att B. Wahlströms
ungdomsböcker med de gröna ryggarna var det bästa som fanns? Jag har inget
givet svar, men vi barn hade en enad front emot oss bestående av
biblioteksfolket, kultureliten och litteraturkritikerna. Varken vänstern eller
de borgerligt sinnade föreföll ge böckerna ett erkännande. Dessa böcker var
inte politiskt korrekta eftersom de inte innehöll klassanalyser, inte beskrev
socialrealistisk misär, samt ansågs förstärka förlegade könsroller. Vänsterns
kulturelit rasade och lyckades ganska väl i sin omsorg om oss stackars förförda
barn. Litteraturkritikern Kerstin Stjärne ansåg att "kull efter kull av barn
och ungdomar massivt och effektivt indoktrineras till klassmoral, könsfördomar
och reaktionära värderingar, samtidigt som de skolas in till en förkrympt
bokvärld full av rasism och våld och kvinnoförakt och politiska lögner."
Någon ville starta ett statligt bokförlag som skulle ge ut ungdomsböcker. En
annan ville införa importavgift på utländsk populärlitteratur. Även borgerligt
sinnade ansåg detta vara skräplitteratur, inte fin nog för salongerna och
olämplig för en god uppfostran. Tiderna var svåra för oss som älskade de
spännande äventyren. Nu som vuxen har jag börjat samla på dessa böcker som
många gånger ger fantastiska tidsskildringar och minner om en tid då allt var
äventyr. Jag kan tydligt minnas spänningen när man hade samlat ihop lite pengar
och gick in i bokhandeln för att köpa den senaste boken om Tre Deckare eller
Tvillingdetektiverna. Någon djupare analys av ungdomsböcker blir det inte här.
Tack för ett stort bidrag till en lycklig barn- och ungdomstid!